HUR VI KOM TILL SVARTVIK
Den 14 mars 2012 samlades vi, ett gäng ”Svartviksbarn”, på loftet över caféet på Stallgårn. Flera av oss hade inte setts på mer än 40 år. Ett glatt återseende och genast kom minnen tillbaka.
Vår tanke var att träffas och berätta om hur det var
att leva och växa upp på Svartvik. Vi som bodde här när
det fortfarande var ett levande samhälle. När fabriken
var Europas största sulfitmassafabrik. Vi som lekte på
Lillberget, åkte skridsko på kolkajen, handlade på Kon-
sum och Hägglunds kiosk, åkte tåg från Svartviks station,
lekte mellan bodarna och alla hus som stod tätt. Vi som
vet vad Klamparbyggningen, Matforsbyggningen, Posten
och Idyllen är för något.
Vi tänkte oss att prata om den här tiden, från 40-tal till 70 tal. Vi samlar nu information, berättelser som vi delar med oss, tittar på bilder, bjuder in till berättarkväll och försöker dokumentera på olika sätt.
Vi har träffats runt fem gånger per år under fyra år. Ingen bor längre kvar på Svartvik, men de flesta bor i Sundsvallstrakten. Även långväga deltagare finns med vid våra träffar, de är från Uppsala och Sandviken.
Detta häfte är ett exempel på berättelser, som vi skrivit ner, om hur vi och våra föräldrar kom att bosätta sig här. Är du intresserad av att berätta eller höra mer om Svart- vik, så är du hjärtligt välkommen. Du kan bli medlem i Svartviks Industriminnen eller komma till ”Svartviksbar- nens” träffar.
Kontaktperson: Margareta Nordström 070 7964269